Investeringar

Mona Sahlin vill investera. Hon vill investera i Sverige, och nyss också i Europa. Man kan fråga sig varför hon säger investera och inte lika gärna satsa? Investeringar är ju så tydligt finansiellt inriktade. Investeringar är kapitalplaceringar som förhoppningsvis ska ge utdelning en vacker dag.

Mona Sahlin vill investera i gröna jobb, infrastruktur och ungdomars utbildning (så att de ska vara rustade att ta de nya högkvalificerade och högavlönade jobben när det vänder, som hon säger). Men hon får inga journalistfrågor om hur investeringarna ska ske. Hur mycket ska hon investera? Varifrån kommer pengarna? Vilka ägandeförhållanden avser hon?

När det gäller utbildningen av ungdomar skulle jag vilja backa bandet till socialdemokraternas regeringstid. Hur blev det med investeringarna i utbildning från den tiden? Fick de utsatta ungdomarna de här högkvalificerade jobben efter att ha gått om gymnasiet en gång till på komvux?

Det är inte så att jag vänder mig mot utbildning. Det jag vänder mig mot är socialdemokraternas förkärlek för en rosenskimrande utopisk värld. I verkligheten droppar en av tre av från gymnasiet eller går ut med ofullständiga betyg. Det ska politiken förhålla sig till. Alliansens satsning på yrkesvux och yrkesgymnasier är att förhålla sig till verkligheten.

De högavlönade jobben vill ju Mona Sahlin ändå straffa med högre skatter för att kunna äga rollen som utdelare av s k rättvisa. Det är förstås där idén med investeringarna i utbildning ligger! Mona Sahlin hämtar hem avkastningen på sina kapitalplaceringar i utbildning genom höjd skatt på högavlönade. Då är det verkligen en investering - typ häxans i Hans och Greta. Först göda och sedan äta upp.

Helena Rivière