Ordens makt

Levande ord är ord som skapar bilder i åhörarens sinne. Många riksdagsledamöter har en förkärlek för att måla upp scener från familjefronten där de "snoriga ungarna" alltid tas till intäkt för talarens förståelse för vanligt folks problem.

Det har en avtagande effekt tionde gången, kan jag säga.

Bilder får budskapet att leva, verkligen, men ibland distraherar de en aning. Jag hörde en talare igår, en utmärkt talare, levande, sakkunnig, skarp och mjuk på samma gång, behaglig röst, intresseväckande, allt en vinnande talare bör ha.

Han tog till en bild. Han sökte en bild som han inte riktigt fick rätsida på och försökte få hästen på väg till värdshuset efter vagnen, eller kanske springa före hästen till värdshuset med vagnen efter, och vi skrattade för vi förstod ju vad han menade. Men jag tappade koncentrationen ett tag där för jag undrade vad värdshuset hade med saken att göra. Spelade det någon roll vart häst och vagn var på väg?

Talaren försökte sig på en ny bild. Han sade om någonting svårt att det inte var snutet ur näsan. Sedan gjorde han en paus.

Man ska inte göra paus efter det som inte är snutet ur näsan. Det ger tankarna alltför fritt spelrum. Den här gången skrattade vi mera okontrollerat.
Den med hästen var bättre sade hans bisittare diskret.