Taxichauffören var orolig för in granne...

Grannen hade blivit utförsäkrad av Försäkringskassan.
- Varför säger du utförsäkrad och inte omförsäkrad, frågade jag? Han är väl överförd till arbetsförmedlingen? Till introduktionsprogrammet?
- De skickade honom till arbetsförmedlingen, sade chauffören..
Men dit vill han ju inte.
- Vad är det för fel på honom, frågade jag?
- Ryggen. Och så tittar han lite för djupt i glaset också. Så frun stack. Nu är han orolig för hyran. Det räcker ju med att han blir efter med hyran i två månader så åker han ut.
- Hur länge har han varit sjukskriven?
- Fem år.
- Om sjukskrivningen inte har gjort någon nytta på fem år så lär den inte göra det i fortsättningen heller, sade jag.
Vad hade han för jobb dessförinnan?
- På posten.
- Det är väl bra att Försäkringskassan tar tag i honom och ger honom stöd att komma tillbaka, sade jag.
- Ja han var där, på arbetsförmedlingen, men det ledde ingen vart.
Jag har sagt att han kan komma och arbeta med mig, på Taxi Stockholm. Men det vill han inte. Det är inte fint nog.

Min reflektion är att räddningen för många sjuka, som inte är allvarligt sjuka, är att de omförsäkras till Arbetsförmedlingen. Att man mera börjar intressera sig för vad de har för möjligheter än att ge dem fortsatt försörjning och ett fortsatt miserabelt liv. Vem tror på människan? Den som vill ha honom tillbaka, eller den som vill betala för att han ska hålla sig hemma?