ORD Rättvisa

Rättvisa är ett vingligt begrepp. Som jag tolkar oppositionen menar de att det är orättvisa att somliga är mindre lyckligt lottade än andra, att det är orättvisa att man inte får lika mycket betalt för att inte jobba som för att jobba. Orättvisor är aldrig kul. Människors motstånd mot orättvisor är så mycket lättare att mobilisera än att tala om rättvisa. Oppositionen väljer den lätta vägen.

Känslan av orättvisa bottnar i någon sorts oreflekterad avundsjuka. Du har, jag har inte. Och enligt värderingar djupt rotade i vårt samhälle ska helt enkelt alla ha det alla andra har. Det är mänskligt att vilja ha det andra har. Men sättet genom vilket man skaffar sig det man vill ha är avgörande för ett anständigt samhälle.

Rättvisa kräver faktiskt att man är tydlig med hur, var ansvaret ligger, om statens roll är att skapa förutsättningar för individen, eller om statens roll är att dela ut pengar.

En rimlig skillnad i inkomst mellan de som jobbar och de som inte jobbar är rättvisa för mig. Det är alliansregeringens politik för att åstadkomma att det arbetas mera. Även om man inte själv rår för att man inte arbetar så är det ändå rättvisa att arbetet betalar sig. Om fler arbetar kan skatten sänkas. Alla som arbetar får en ökad personlig frihet. Vi får en positiv spiral.

Välfärd är att vi tar gemensamt ansvar för olycksbröder och olyckssystrar, men det kan aldrig vara att ge nästan lika mycket betalt till den som lever på välfärden, även om det inte är fuffens med i spelet.

Men tänkesätten och värderingarna i Sverige är förändrade. Socialdemokraterna kan fortsätta att tänka i banor av hög ersättning till den som inte jobbar, men rättvisa är fel ord för detta. Det inser nog de flesta i själ och hjärta. De flesta känner nog i samvetet någonstans att det är rättvist att gynna arbetet framför kassaförsörjning. De flesta förväntar sig en rättvis tilldelning av resultatet av sitt arbete. De begär innerst inne av staten att kräva arbete av alla som kan arbeta, på det att den personliga friheten ökar genom ökat allmänt välstånd.

Helena Rivière