Levande historia

Forum för levande historia är inte vilken historisk institution som helst. ”Levande historia” heter den och ”levande” är ett epitet som arbetar med förståelse. Det som förenar oss med historien är att vi är samma människor som förövarna var under Förintelsen och andra folkmord. Vi är samma sort som Middag med Pol Pot-svenskarna som for till Kambodja, så fyllda av fördomar att de ingenting såg och ingenting tog till sig. Poängen med utställningen är att en av dem nu i efterskott frågar sig hur det kunde hända. Hur? är den fråga Forum för levande historia ställer. Hur kom det sig att de ingenting fattade? Hur gör vi oss observanta på oss själva i samma situation?

Jag har nyligen ställts inför den sortens frågor under en resa till Auschwitz-Birkenau och många andra av förintelsens platser, ordnad av Forum för levande historia. Det var en omskakande upplevelse som sitter i. Att vi identifierar oss med offren är inte konstigt. Det är så det ska vara. Att däremot identifiera sig med förövarna är ingen tanke som infinner sig spontant. Men Forum för levande historia ber oss göra det. – Om ni skulle beskriva nazisterna så som ni tror att de skulle ha velat bli beskrivna eller beskrivit sig själva, vad skulle ni då säga?

Det är levande historia rakt in i veka livet

Det tvingar oss att tänka i termer av omständigheter, relationer, beroenden, beundran, influenser, antipatier, avsky. Att inta deras perspektiv är att ställa sig frågan vad de uppfattade som problem och hur de tänkte sig att lösa de problemen. Man kan följa hur ett litet steg blev till normalitet, och hur nästa lilla steg då inte tedde sig så förfärligt mycket värre, och inte heller nästa. Forum för levande historia frågar oss om vi tror att vår känsla av äckel inför något äckligt skiljer sig från förövarnas känsla av äckel inför vad de tyckte var äckligt? Vi är i grunden samma människor.

Människoföraktet är en mänsklig synd som vi delar med dem. När socialdemokraterna i den politiska debatten tillskriver oss onda avsikter, att medvetet vilja förstöra för människor, att avsiktligt vilja skada, är viljan att demonisera oss densamma. Att vilja ha en annan politik är respektingivande. Men att demonisera är att avskilja, vilket är ett litet steg att undvika. Det är så levande historia fungerar. Den kan omsättas på oss själva.